Att arbeta på en yrkeshögskola, där många utbildningar är riktade mot en mediebransch i ständig förändring, är minst sagt spännande. Jag har arbetat i över tio år på Medieinstitutet och det gäller att hela tiden ha örat mot rälsen för att kunna erbjuda så relevanta och branschnära utbildningar som möjligt. Och med tanke på hur många av våra gamla studerande som skaffar arbete i branschen efter sin examen känner jag mig trygg med att det vi gör är rätt. Men det är inte alltid enkelt. Det kräver att vi är på tårna och har koll på vart branschen är på väg.
De yrkestitlar som studerande på vår webbkommunikationsutbildning har, eller har haft, är nästan lika många som antal studerande. Vad sägs om flödesredaktör, digital account manager eller min favorit ”spökbloggare”. Nu för tiden är det inte ovanligt med titlar som ”Content Manager”, ”Social Media Manager” eller ”Content Strateg”. Det vi noterar är att även om två personer har samma yrkestitel så kan det faktiska arbetet variera väldigt mycket. Vad det beror på kan man ju spekulera i, men jag tror att just den ständiga förändringen i branschen spelar stor roll.
Hur får vi då koll på vart branschen är på väg?
Alla yrkeshögskolor lyder under Myndigheten för Yrkeshögskolan. Det innebär bland annat att man ansöker om att få starta utbildningar där det finns ett behov i branschen. Det är väl en sak när det gäller tandsköterskor eller lokförare där kunskaperna står sig relativt stadiga från år till år. Men hur funkar det i mediebranschen? Och hur söker vi utbildningar för ett gryende, snart starkt växande kompetensbehov?
Låt mig ta ett exempel. Runt år 2008 såg vi att studerande på Medieinstitutets utbildningar i digital kommunikation och digital marknadsföring började arbeta mycket med det där som var relativt nytt då, nämligen sökmarknadsföring och spridning. Det var vi ju tvungna att undersöka närmare.
Då vi hela tiden har mycket kontakt med branschen, bland annat när vi besöker våra studerande på deras praktikplatser, började vi lyssna, skissa och diskutera. Och ju mer vi höll på desto tydligare växte det fram en ny yrkesroll – onlinemarknadsförare. Det fanns ingen tvekan om att vi ville ta oss an en sådan utbildning, det lät ju jättespännande! Tillsammans med olika företag i branschen skrev vi sålunda en ansökan till Myndigheten för Yrkeshögskolan. Vi sökte den tre gånger innan myndigheten nappade, för akam den som ger sig. Hösten 2011 startade vi utbildningen för första gången. Om bara några veckor utexaminerar vi vår femte kull onlinemarknadsförare.
På samma sätt startades både våra utbildningar Webbanalytiker och Digital Content Designer 2014. Vi besökte branschen där våra studerande var ute på LIA (lärande i arbete, det vill säga praktik) och fick starka indikationer på behovet av en ny kompetens.
Vilken kompetens behövs om 3 år?
Naturligtvis ändrar vi och uppdaterar kursplanen kontinuerligt på alla våra utbildningar för att hela tiden vara i framkant och så relevanta som möjligt. Vi skriver alltså ansökningar tillsammans med branschen och lämnar in hösten 2016, får eventuellt start och drar då igång hösten 2017. Är det en utbildning på cirka två år (80 veckor) så tar de studerande examen våren 2019. Så, vi ska alltså tillsammans med branscherna sia om vilket kompetensbehov som kommer att finnas om cirka tre år och vad utbildningen ska innehålla för att matcha behovet.
Apropå titlar
Så var det det här med titlar igen. Att studerande på vår bredaste utbildning ”Webbkommunikatör – sociala medier” numera behöver ha både onlinemarknadsföring, webbanalys och digitalt content på schemat gör rollen så bred att titlarna knappt räcker till. Eller så kör man den enkla svenska stilen och kallar sig ”digital redaktör” som Medieinstitutets gamla studerande Josephine Ilola här på Glory Days.
Skriv en kommentar